Hjälp mig
Det är då tänk att jag ska sova borta några nätter och JOnas ta honom då. Sen avlöser jga på dagarna och efter 3 ? nätter så hoppas vi att det är en skillnad. Sen krävs det jobb jobb jobb såklart!
Men nu så läste jag boken somna utan gråt och där stod det så hemskt om att låta barn skrika, Typ att man inte visste vad de upplevde, om det fick men från det etc... Kände mig som världens sämsta för att jag ens funderar på det men samtidigt så är jag less på att matas med olika bud hela tiden.
VAD GÖR MAN?? Jag måste på nå sätt lära honom att somna och somna om själv. Sen om han slutar äta o sover bättre pga det så kanon! Men framförallt så kan han inte vakna 2 ggr i timmen varje natt!
men vad tror ni? Har ni bra ips? Tror tyvärr inte att jag kan köra nån light variant utan killen har fått en tuff och envist humör.
Somna utan gråt metoden gick ju ut på att man tog det lugnt, upp till 2 månader innan resultat kunde ses. Känns som länge och man skulle föra noga dagbok etc.. har jag den tiden ens?
Hua ing kul.....
Ååhh... Förstår er frustration... Så här gjorde vi med Ella... Vi började med att sitta brevid sängen med henne och bara säga: Nu är det natt vännen, nu ska du sova... Mamma är här... Visst grät hon och var jätteledsen men vi satt ju där och klappade henne på ryggen. I början ställde hon sig upp i sängen men då sa vi bara: Lägg dig ner nu annars går mamma ut... Och det gjorde vi, men sen gick vi in efter en stund och då låg hon ner... Första kvällarna fick vi sitta ganska länge, typ 40 min. Vi hade Godnatt sånger på cd´n i hennes rum... Efter dessa kvällar ställde vi oss mitt i rummet och sa samma sak, hon såg oss hela tiden. Några kvällar efter det kunde vi stå i dörröppningen och säga: Mamma är här! Sov nu hjärtat! om hon ropade. Till slut kunde vi gå ut ur rummet och stå utanför och svara om hon ropade. Det tog ca: två veckor sedan låg hon i sängen helt ensam och kunde ropa en gång, då svarade vi henne fast vi satt i soffan...
Förstår att det är jobbigt och man vet ju aldrig viljen "metod" som funkar bäst. Vi gjorde det vi trodde passade oss och Ella bäst. Jag gillar heller inte 5 min metoden så det här känns som om hon ändå var trygg och visste att vi var där... :-) Första kvällarna kommer jag i håg att hon somnade med det där hulkandet kvar i säkert en timme... Skitjobbigt, det riktigt värkte i mammahjärtat. Men i dag är jag jätteglad att jag stod ut eftersom vi har en trygg liten tjej som går och lägger sig och somnar själv. Sen kommer hon över till oss på småtimmarna men det är bara underbart och det njuter vi av... :-)
Oj, det här vart långt... Haha!!
Hoppas ni klurar ut nåt, inge kul att inte få sova...
Ha det gott!
Kram kram!!
Jag tror att alla barn är olika och alla behöver olika mycket närhet.
Vår äldsta pojke vaknade väldigt ofta på natten, flera gånger om och man kände sig som en zombie, han sov inte en hel natt förrän han var 3 år! Och fram tills dess sov han mestadels hos oss.
Vi provade alla olika varianter, men inget funkade.
Han behövde den där närheten och tryggheten.
Nästa barn kom när han var 1,8, och tur var att lille Neo sov som en stock ända från början, vaknade någon gång under natten och bara bökade och somnade om, han sov i egen säng från när han var några veckor.
Tiam har varit lika krävande som Ted, vaknat jätte ofta på natten och bara skrikit, men han har fått sova med oss och vi har stått ut och varit Zombies, för jag tror att han behöver känna att vi finns där.
Tror det är därför dem vaknar så ofta också, för att kolla av läget och se ifall vi är där.
Tiam sover fortfarande i vår säng, nu ska han snart få börja sova i sin säng, men funkar inte det så får han fortsätta sova hos oss ett tag till, det är så kort stund dem är små(även om det inte känns som det under dem värsta perioderna).
Nu sover iallafall Tiam igenom hela nätterna...underbart:).
Välj det som känns rätt för er och då menar jag det som känns rätt i hjärtat.
För oss har inte 5 minutersmetoden funkat..
Lycka till!
Hej!
Jag kände precis som dig, att nu måste vi få någon ordning på vår son eftersom han vaknar ofta om nätterna + att mamma var gnällig om dagarna eftersom jag fick sova så dåligt...då körde vi 5 min-metoden (enligt ett häfte vi fått på bvc om sömn=kanonbra!) och han lärde sig att somna själv + sova hela nätterna. Vi har sagt godnatt och sen gått in med ca 5 min mellanrum, och första kvällen skrek han kanske i en halvtimme...men inte gallskrik hela tiden så klart.
Jag tror på denna medtod, man lär barnen att somna själv och somna om själv (utan napp då han ska sova) och på så vis lär barnet sig att "ta hand om sina känslor". Fråga efter ett häfte om sömn på bvc, där står det så bra och man känner sig inte alls dålig som mamma, utan tvärtom, det står att man gör något bra för barnet!
Denna metod har vi kört med båda våra barn, och de har lärt sig att somna själva och sova hela nätter på oerhört kort tid. Plus att jag tipsat andra, som också fått sina barn att sova hela nätter.
Bäst är att pappan nattar eftersom oss mammor förknippar de med mat! =)
Självklart ska man göra det som känns bäst för sitt barn, alla tror vi ju på olika metoder, men jag hävdar att man gör något bra för barnet! Båda mamma och barn får sova hela nätter och på så vis må mkt båttre!
Lycka till! /Emma
5min metoden har jag aldrig testat känns bara så hemsk när man läser om den! Per var kolik barn och ja allt gick väl hyfsat.Pontus ville aldrig sova och då menar jag aldrig han hatade att åka vagn sov inte på dagen eller natten.men var inte missnöjd helatiden.. men efter några månader så kännde jag att jag orkade inge mer spelade ingen roll vad jag gjorde om han sov med oss bar honom ammade inget.så då la jag honom i sin säng hade en lampa tänd och jag låg i min säng i samma rum han grätt ju och ibland var han bara sååå arg,men jag sa bara lungt och ofta med gråten i halsen att mamma är här sov nu..så efter typ 2 nätter så gick de kanon och han somnade av sig själv och sov hela nätterna..gör han än i dag..men inte per han kommer alltid till oss nästan på natten.
Lycka till gör de som känns bäst för er..Tänk på att de är bara en kort period när dom är små..
men blir kanske svårare om han äter på natten än?? skulle kanske vänja honom av med de först..eller sammtidigt som ni värkar ha tänkt.
styrke kramar till er
