Anna

Välkommen till min egna sida! Jag är en 27 årig Smålandstös som flyttade till Hälsingland pga kärleken till min man Jonas. Flyttlasset gick för 10 år sedan och på den vägen är det. Vår dotter Ada kom i februari 2008 och det nyaste tillskottet Fabian den 20 augusti 2009. Här kan ni följa mitt liv och hur det är att vara mitt upp i småbarnslivet med träning, dagis, städning ( alltid) och blöjbyten. Livet går så fort men jag försöker att stanna upp och njuta av att vara en stor och lycklig familj. Det är de ögonblick du minns som gör ditt liv. Livet är underbart....

Tänk lite

Varför ska barn behöva växa upp utan sin mamma? Det skär i hjärtat när jag tänker på alla de barn som förlorar sina mammor ( o pappor) i sjukdomar, olyckor och självmord. Hur små liv ska fortsätta utan att förstå hur... Min största rädsla är att förlora mina barn och min näst största är att de ska förlora mig eller Jonas. Inget barn förtjänar att bära den sorg det innebär.Mina ögon tåras och mitt hjärta blöder för alla dessa små flickor o pojkar som modigt kämpar vidare utan att få dela sina liv med föräldern. Inte se dem på sin student, sitt bröllop eller vid sitt eget barns dop. Hemska tanke som dock är värd att tänka på så att vi hela tiden påminns som hur skört livet är. Det är en gåva, inte nåt som vi ska ta för givet



Mina allt!

Ja, så är det verkligen. Ett bra inlägg av dej. Det är ortoligt tomt att inte ens kunna visa upp sitt nyfödda barn för sin egen pappa. Men jag fick iaf ha min tills jag var 24 år. Och jag hann iaf få Maya. Men man vill ju ha mer. Jag har ju ett till barn, och jag kommer gifta mej, utan min pappa. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på att han kommer missa det.

usch håller med till 110%